Det som vi kallar för livet
Veckorna går så otroligt fort nu för tiden. Tiden bara flyger fram och hips vips så var det snart helg igen. Kan ni fatta att vi nu har bott i Oslo i lite mer än fyra månader? Jag tänkte att det skulle låta som väldigt lång tid men faktiskt så känns det förvånansvärt lite. Bara fyra månader? Känns som att jag har bott här i all evighet. Nej inte riktigt så kanske men ganska fort har man kommit in i hur livet fungerar här, lärt sig känna staden, veta vart saker och ting ligger, vart man ska handla, träna, äta, vandra, gå ut och så vidare. Så fort man fick sig ett jobb så kom man även väldigt snabbt in i vardagsrutinerna. Det är så här mitt liv kommer att se ut nu ett tag framöver helt enkelt. Och jag trivs, mer än väl. På jobbet, med arbetskamraterna, i lägenheten (även om den kanske inte är den finaste... men vi har bra rumskamrater!), på gymmet och i staden överhuvudtaget. Är faktiskt väldigt tillfreds med livet just nu och känner att jag är precis där jag ska vara för tillfället. Även fastän jag nu är fri till att göra precis vad jag vill (en hissnande tanke!) så är det precis här, i Oslo, som jag känner att jag ska vara fastän det egentligen aldrig har varit mitt förstahandsval. Men tänk så lyckat det kan bli ändå!
Och det blir bara bättre! För i helgen så kommer min underbara barndomskompis och bästa vän Angelica och hälsar på här i Norges huvudstad. Med sig har hon även sin egen mamma och min mamma. Kalas kalas! Så det vankas hotellfrukost, middag på restaurang, mysiga promenader och en massa annat tok! Som jag längtar!
PS. Även Michis får finbesök i helgen av mor och far och även sin farmor och farfar. Så fastän hon sällan skriver här och berättar själv hur hon har det så kan i alla fall jag försäkra er om att hennes helg med all sannolikhet också kommer att bli toppen! I övrigt så kan jag ju bara hoppas på att hon trivs här i Oslo lika bra som jag...
Kommentarer
Gunilla
Förstår att du stormtrivs i Oslo! Upptäckte i helgen att det är en fantastisk trevlig stad.
Trackback
