Livet
Har inte varit den bästa på att skriva och berätta om vad som händer för mig här i Oslo den senaste tiden så nu blir det en liten update.
Jag kan börja att berätta om jobbet och jag insåg nu att jag aldrig skrev och berättade om när jobbade min sista dag och var inställd på att försöka hitta ett annat arbete. Jag fick ju ett vikariat på tre veckor och sedan två veckor förlängt där det fanns chans till ytterligare förlängning men i slutet av sista veckan fick jag veta att jag inte skulle få fortsätta att jobba. All denna osäkerhet ligger hos chefen som inte kan ge ett säkert besked vilket är väldigt jobbigt. Dom jag jobbar med ville ha kvar mig och det är mycket som ska bakas nu inför påsk så behovet av hjälp är stort.
Monika tog mitt nummer och sa att det kanske kunde bli aktuellt att jag fick jobba närmare påsk igen och att hon då skulle ringa, men eftersom jag skulle börja söka jobb på nytt vore det ju inte helt säkert att jag skulle vara tillgänglig då. När jag jobbade min sista dag var jag därför inställd på att jag aldrig skulle sätta min fot på Bakers igen vilket var väldrigt sorgligt, nästan så att jag började grina när jag skulle säga hejdå till alla.
Jag slutade på fredagen den 22 februari och åkte hem till Sundsvall tidigt på lördagmorgon. Jag stannade hemma drygt en vecka och laddade på batterierna. När jag lämnar sundsvall och är på väg tillbaka mot Oslo ringer ju Fredrik från kelly som jag skrev om tidigare. Jag blev verkligen chockad, han hade ju lika gärna kunnat ringa någon dag tidigare eller senare men att han ringer just den dagen jag är på väg tillbaka är ju helt otroligt. Jag blev så klart superglad men också lättad för hade sådan ångest över att komma tillbaka och inte ha ett jobb och därmed pengar som rullar in. Nu har jag det i tre veckor till i alla fall för jag ska jobba fram till den 28 mars och sedan åker jag hem till Sundsvall igen och firar påsken där, vilket jag ser fram emot väldigt mycket för både farmor och farfar kommer och bror min.
Har fått ganska många frågor på hur dom på jobbet reagerade när jag kom tillbaka och dom blev väldigt glada. En som heter Kjell sa "hello my sunshine" och sa att han visste att jag skulle komma tillbaka när jag hade jobbat min sista dag. En annan som heter Ove såg mig inte först när han klev in genom dörren och då sa jag "hej ove" och han stirrade på mig och sa sedan "jaha, det gick så snabbt! Ska jag måsta börja höra på svenska nu igen alltså?" men lite senare kom han fram och sa att han verkligen blev glad när han fick se mig.
Har även fått en fråga på hur det går med den snygga tunnelbanekillen vilket jag tyckte var väldigt roligt. Jag har tyvärr inte så mycket att meddela på den fronten. Nu när jag börjat jobba igen har jag fått lite andra arbetstider så börjar kl 8 istället för 7.30 och kl 9 på tisdag och fredag, därför ser jag inte honom längre. De sista veckorna innan jag slutade var det ett tag som jag inte heller såg honom men kan berätta om en morgon som var lite lustig. Jag sitter på bänken och tänker på honom men han dyker aldrig upp som han inte gjort på det senaste tre dagarna. Jag kliver på min t-bana och börjar åka mot jobbet. När t-banan stannar efter två stationer kollar jag ut genom fönstret och precis utanför fönsterrutan står denna kille och kollar samtidigt in på mig. Jag trodde att jag såg i syne och tänkte "vad fan gör han här?". Efter detta trodde jag att han bytt station för att undvika mig eller nått men dagen efter när jag sitter på bänken kliver han ut från sin t-bana precis framför mig och våra blickar möts och han sätter sig där på samma bänk. Det var nog sista gången jag såg honom för efter det har jag aldrig sett han igen.
kanske att jag skulle bege mig lite tidgare mot jobbet bara för att förhoppningsvis se honom igen? ;)
Förutom att jobba så tränar jag nu varje dag efter jobbet. Kvällarna går därför väldigt fort när jag går direkt från jobbet till gymmet och sedan hem för att laga mat och förbereda för morgondagen. När jag är klar med allt vill jag bara ligga och slappa framför datron men så mycket mer orkar jag inte.
Kommentarer
Ann-Charlotte
Tack för uppdateringen om vad som händer dig i Oslo. Det är full fart hör jag. Det är så kul att du fick förlängt på Bakers lite till. Önskar så att du kunde få jobba där riktigt länge. Håller tummarna! Kul att höra om tunnelbanekillen. Kul att du får åka hem i påsk igen. Vet att farmor och farfar ser fram emot att få träffa er alla. Särskilt dig och Mathias. Här i Uppsala är allt bra. Jocke bor hos oss just nu. Hans före detta tjej bor i lägenheten nu när hon är hemma på praktik. Lasse och jag tycker att det är kul att ha honom hemma hos oss. Lasse hälsar så mycket till dig. Ha det bra! Kram! :)
Trackback
