Som ett brev på posten
Endast tre dagar tog det innan jag fick post i den nya brevlådan! Dock var det väntat. En extern hårddisk från pappsen med en massa nödvändiga saker till datorn. Det är nämligen så att min dator bestämde sig för att ge upp i söndags. Väldigt passande, eller inte... Så vad gjorde man då? Jo man tog med sig kontokortet och gick till första bästa elektronikbutik och köpte sig en ny, bara så där! Så nu sitter jag här 6000 spänn fattigare och skriver mitt första inlägg på min nya dator. Känns bra!
Tack pappa :)
I övrigt flyter livet på bra här i Oslo för tillfället. Vi har redan skaffat oss bra och dåliga vanor. En bra vana är att Michis den här veckan har kommit och mött upp mig vid tunnelbanan när jag kommer tillbaka från jobbet. Och som tack har jag haft med mig godis från jobbet som vi har delat på. Idag slog jag på stort och tog med mig chokladflarn hem som vi suktat efter ända sen vi var på IKEA. Men då kommer vi till en av de dåliga vanorna. Vi äter så onyttigt. Godis hit, chirre och dirre dit, kladdkaka hit och varm choklad dit. I förgår när jag skulle sova så hade jag så ont i magen så jag lovade mig själv att sätta ett stopp på det här. Icke då! Nu sitter vi här igen, den ena med handen långt ner i chipspåsen och den andra med godiset inom en armlängds avstånd.
För att kompensera detta så brukar vi gå på promenader. Det är den enda träning vi får för tillfället då inget gymkort får införskaffas innan man har ett fast jobb. Dock har vi idag kollat in de två gym vi har här i närheten, varav ett av dem bjöd oss på en gratisvecka!! Den veckan då vi väl bestämmer oss för att använda det kan jag lova er att vi inte kommer att göra annat än att träna. Gud så jag har längtat för att få gå på ett riktigt kämpigt spinningpass. Att få träna så hårt så att man knappt kan gå dagen efter. Det är drömmen! Men än så länge får vi nöja oss med promenader och idag begav vi oss ner till vackra Akerbrygge med alla dess lyxrestauranger och fantiserade om hur det skulle vara att gå på date där med en snygg man. Det är också drömmen. Men för tillfället får vi nöja oss med varandra och det räcker bra långt det med!
Kommentarer
Hanna M
Haha passa er för sambokilona!!! ;)
Svar:
Isabella Wedin
Trackback
