En dag
Jag lever också, det är bara det att jag inte vet vad jag ska skriva och berätta om för er... Nu när jag jobbar ser alla dagar i princip likadana ut och därför har jag inte varit så aktiv här, men så kom jag på att jag kanske skulle ta och berätta för er hur mina dagsrutiner faktiskt ser ut. Det här inlägget blir därför en liten berättelse om en vanlig jobbardag och vardag för mig här i Oslo.
Kl 05.45 slår jag upp mina trötta och sömniga ögon och slår av allarmet på mobilen så fort jag kan. Här är livet mest piss och skit, vill bara ligga kvar under det varma och gossiga täcket och fortsätta min skönhetssömn och för ett ögonblick överväger jag tanken på att säga upp mig från jobbet. Detta går dock över ganska fort efter att jag tagit på mig kläder och gått in i badrummet för att gå på toa och tvätta ansiktet. Här tänker jag lite mer positivt så som att jag snart ska få sätta mig på T-banan med skön musik i lurarna och sedan komma till ett jobb som jag faktiskt trivs väldigt bra på.
Efter besöket på badrummet tassar jag sedan in i köket och kokar havregrynsgröt med valnötter och kanel i. På gröten har jag sedan världens godaste hemlagade äppelmos som för övrigt snart börjar ta slut. Till detta brukar jag bara ta ett glas vatten (ingen mjölk då jag lever lite fattigt). När jag avnjutit gröten fixar jag till frillan och försöker se lite anständig ut. När klockan är 06.30 tar jag på mig jackan, skorna och slänger väskan över höger axeln för att sedan börja min promenad mot T-banan vid Stortinget, vilket är en promenad på cirka 7 minuter.
Väl framme sätter jag mig på en bänk, lyssnar på musik och njuter av den lugna och tidiga morgonen. Vid den här tiden är det väldigt lite folk som rör sig på gatorna och vid T-banestationerna vilket gör det hela till en väldigt speciell stund då det senare under dagen är det raka motsatta. När jag sitter här och filosoferar kommer det alltid en snygg kille i arbetarkläder och sätter sig på samma bänk som mig. Förmodligen har han alltid satt sig där för att invänta sin T-bana men nu när jag har flyttat hit har vi blivit två om den bänken. Jag vet inte om han känner igen mig men jag känner i alla fall igen honom och tycker det blir mer och mer pinsamt för varje dag. Jag funderar på att sätta mig någon annanstans på måndag men det blir ju samtidigt uppenbart att jag flyttat mig för att han sätter sig där så jag vet inte (om han nu känner igen mig). Snygg är han i alla fall, särskilt när han har dom där kläderna på sig!
Efter lite smygkikningar på denna mannen kommer sedan den T-bana som jag väntar på, den mot Ellingsrudåsen. Jag kliver på och sätter mig alltid vid fösnsret. Resan mot Furuset och där bagerifabriken Bakers ligger tar 20 minuter, en resa som är bland den bästa stunden på hela dagen. Om livet är piss och skit när klockan ringer är livet här bara lycka och glädje, jag vill aldrig att resan ska ta slut. Som alltid när man vill vara kvar någonstans går tiden alltid fortare och det känns som att jag nyss hoppat på när det är dags att kliva av.
Jag vandrar sedan upp mot fabriken, drar mitt passerkort och trycker min kod för att komma in genom dörren (blir alltid lika stolt när jag får göra detta, känns så vuxet) jag går sedan in i omklädningsrummet och drar på mig den snygga outfitten. Slänger en blick på mig själv i spegeln och tycker jag ser ful ut i mössan och önskar jag inte hade behövt den. Efter denna egoboost vandrar jag mot konditoriavdelningen och en 8 timmars arbetsdag som väntar.
Timmarna går ändå ganska fort, vi bakar lite tårtor, bakelser med mera och sedan är det dags för lunch som numera alltid består av en typisk norsk lunch, det vill säga mackor. Här har jag också lärt mig att äta lite nya pålägg på mackorna så som brunost och jordgubbssylt vilket faktiskt är ganska gott. Jag har dock tänkt att jag inte ska fortsätta med denna vana utan övergå till riktig mat igen.
När degklumpen ligger i magen återgår vi till arbetet och bakar lite mera, sedan dröjer det inte länge förrän klockan närmar sig 15.30 och det är dags för mig att lämna arbetet och bege mig hemåt. På vägen hem är det mycket mer folk i rörelse som jag nämde tidigare och då märks det verkligen att man bor i en storstad. När jag lämnat T-banan och går mot lägenheten brukar jag alltid möta "postkillen", han som lämnar vår post och även han ser ganska bra ut, så det är alltid trevligt att möta honom och trevlig är han också för han hejar alltid. Väl inne i lägenheten möts jag av min sambo Bella och jag brukar berätta om de två männen och sedan snackar vi om hur vi båda haft det under dagen. jag gör sedan middag och sen slappar jag resten av kvällen och sen är det god natt vid kl. 21.00-22.00.Tanken är att träningen så snart som möjligt ska in mellan middagen och "god natt-tiden" så då vet ni den detaljen framöver.
Ja, nu vet ni hur en vanlig dag ser ut för mig. Ha det bra!
Kommentarer
Gunilla
Vad kul att få läsa om din vardag. Den verkar ju helt ok, va? Kram från oss där hemma <3
Ann-Charlotte Högberg
Jättekul att få läsa om din vardag!!! Det är ju sådant vi här hemma vill höra om. Vi är ju så nyfikna på hur du har det där borta i Oslo. Vardag som fest. Och du vet ju att jag ringer din farmor och farfar och läser vad du skriver. De tänker på dig för jämnan och undrar hur du har det. Ha en fin söndag och en fin arbetsvecka! Kram från mig och Lasse
Gertie
Säger som mamsen (hon "skvallrade" om bloggen..haha!), kul att läsa om erat äventyr i Oslo. Ha det så bra!
linnéa JONSSON
men lägg in en stöt på den snygga killen!! eller stalka upp han på något vänster om inte annat hehe
Trackback
