Uppdatering från Sri Lanka
Tack If
Nu var det ett tag sedan sist... men jag vet inte hur det är för er men själv så väntar jag med spänning på att Michaela ska göra ett blogginlägg så man får veta hur hon har det borta i Sri Lanka. Under tiden så får väl jag uppdatera er lite med hur jag har det.
Vid det här laget kanske ni börjar bli trötta på att höra om alla mina jobb men för exakt en vecka sedan nu så lärde jag upp mig på ett nytt ställe, nämligen If Skadeförsäkring. Så från och med nu kan jag även få hoppa in och jobba lite där framöver. Annars så har jag faktiskt varit ledig en hel del den senaste tiden och det har varit helt fantastiskt skönt med tanke på att min kära soldat är hemma från Afghanistan för tillfället. Har därmed tagit mitt pick och pack och flyttat till Gnarp sen i tisdags. Så lite skönt är det att få återkomma till civilistationen idag då jag imorse blev väckt av Kontorsfixarna och fick pallra mig upp för att ta mig till Birsta och jobba men ytterst lite... Hade mer än gärna stannat kvar i min lilla lyckobubbla men men plikten kallar.
Sambos for life
Skickar styrkekramar till dig min kära vän! <3 Inte alls den starten man vill ha på en resa, speciellt inte när man reser helt själv.. Gud så trist! Hoppas det går bättre idag!
Kan ju berätta för er läsare att jag gjorde ett sånt där test som man kan göra via facebook nu om vem man ska flytta ihop med. Och dem kunde ju inte ha mer rätt för ni kan ju alla gissa vem jag fick! Lägg märke till den fina bilden dem valde som ska symbolisera mig och Michaela tillsammans. Av alla bilder som finns på facebook av oss två tillsammans så blev det just den av någon anledning.



Dålig start på resan

Segare än segast
Jaha då sitter jag på mitt fjärde jobb sen jag flyttade hem från Oslo i början av september och det måste ju vara det mest låååååååångtråååååkiga jobbet hittills. Herregud det är verkligen stendött här. Händer absolut ingenting. Mellan 8-17 så är det enda jag gör i princp att starta upp alla programmen på datorn och sen stänga ner dem när jag går hem, ibland kommer även postkillarna (eller jag kanske borde säga gubbarna..) och vaktmästaren förbi och pratar med mig lite och det är väl i princip det enda roliga som händer. Så på så sätt är det ju kul att vara tillbaka på Metso (valmet). Har saknat dem.
Men man ska väl inte klaga. Det är ju väldigt lättförtjänta pengar, även om tiden går sjuuuuukt långsamt. Hela dagen igår satt jag till exempel och läste en bok för att få tiden att gå och idag har jag tagit med mig min dator för att leka lite med den. Så på så vis kan jag ju egentligen inte klaga. Får ju lön för att göra något som jag hade kunnat lega och göra hemma utan att få pengar för det. Och det viktigaste av allt är ju att jag faktiskt har ett jobb och att jag faktiskt får lön.
Igår fick jag även hem min efterlängtad ring på posten. Har sedan några månader tillbaka tappat bort min gaffelring som jag använde jämt och ständigt. Så gissa om jag blev lite less... Men nu fick jag som födelsedagspresent att jag kunde beställa en ny och den kom då alltså igår. Så nu är livet komplett igen. Nästan i alla fall... Min hand är åtminstone det.

Livet som arbetande kvinna
Hej och hopp då var man helt plötsligt 21 år gammal! Tiden som 20 var fantastisk och jag hade gärna stannat kvar där men men finns inte så mycket man kan göra åt tidens gång. Kan ju alltid glädjas åt att jag nu är tillräckligt gammal för att festa loss i det stora landet på andra sidan Atlanten. Gäller bara att ta sig dit...
Annars då? Jo tack, livet flyter på precis som innan. Hoppar fram och tillbaka mellan alla mina jobb och däremellan hinner jag med lite annat smått och gott. Trivs, som jag nämnt tidigare, väldigt bra med tillvaron just nu. Jobbar lite då och då men hinner även vara ledig väldigt mycket och min lediga tid har jag blivit väldigt bra på att fylla med så mycket roligt som jag bara kan. Försöker vara så upptagen som möjligt så att saknaden och längtan efter min kära soldat inte blir så överhängande. Därför ska jag i helgen åka till mitt älskade Mädan och spendera helgen med Angelica. Längtar väldigt mycket!! Var ett tag sen jag var där sist och ser verkligen fram emot en mysig och lugn helg med massa degande i soffan. För det finns inga som degar bättre tillsammans än jag och Angelica.
Innan dess är det fullt upp med jobb. Ska äntligen få återkomma till Metso eller Valmet som det heter numera. Ska få hoppa in lite extra i receptionen där nästa vecka och går det bra kan jag få göra det mer framöver. Har tidigare jobbat på Metso/Valmet men då på servicelagret och i arkivet så nu blir det någonting nytt. Hade en superkort upplärning idag på inte mer än en halvtimme och trots den lilla tiden så känner jag mig väldigt lugn. Den senaste tidens hoppande mellan olika jobb har gjort mig väldigt självsäker och det känns otroligt bra. Jag har insett att jag klarar av att lösa det mesta. Fick även höra det av hon som lärde upp mig att hon tyckte jag verkade ovanligt lugn med tanke på att jag skulle börja med ett nytt jobb på så kort varsel och så. Har egentligen aldrig sett mig själv som den självsäkra typen men det börjar komma mer och mer och den är en roll jag trivs mycket bra med! Jag menar, vem gör inte det?
